Klåda, förändrade flytningar eller en lukt som inte känns som vanligt? Svampinfektion och bakteriell vaginos hör till de vanligaste underlivsbesvären, och många kvinnor har haft det ena eller andra någon gång. Ändå är det lätt att blanda ihop dem, men de beror på olika saker och behandlas på olika sätt. Här berättar vi mer om skillnaderna.

Slidans naturliga balans

Slidan har en egen flora av mikroorganismer, där mjölksyrabakterier (laktobaciller) spelar huvudrollen. De håller miljön lätt sur, vilket skyddar mot att andra bakterier och svampar tar över. När den balansen rubbas kan besvär uppstå. Både svampinfektion och bakteriell vaginos handlar om sådana obalanser, men på olika sätt.

Svampinfektion

En svampinfektion uppstår när jästsvampen Candida, som många kvinnor har i slidan i små mängder utan att få besvär, växer till för mycket. Det kan hända efter en antibiotikakur, under graviditet, vid hormonella förändringar, vid dåligt inställd diabetes eller utan någon tydlig orsak.

Vanliga symtom är:

• Klåda och sveda i och runt slidan
• Rodnad och svullnad i underlivet
• Vita, gryniga eller tjockare flytningar
• Sveda när du kissar eller har samlag

Svampinfektion ger oftast ingen stark lukt, vilket är en av de tydligaste skillnaderna mot bakteriell vaginos.

Bakteriell vaginos

Bakteriell vaginos uppstår när mängden skyddande mjölksyrabakterier minskar och andra bakterier tar över. Miljön i slidan blir då mindre sur. Det är den vanligaste orsaken till förändrade flytningar hos kvinnor i fertil ålder.

Vanliga symtom är:

• Tunna, gråvita flytningar
• En fiskliknande lukt, som ofta blir tydligare efter samlag och efter mens

Klåda och irritation är ovanligt. Många med bakteriell vaginos har inga symtom alls. Risken ökar om du ofta byter sexpartner.

Skillnaden i korthet

Den enklaste tumregeln är att svampinfektion främst kliar, medan bakteriell vaginos främst luktar. Svamp ger ofta grynig, vit flytning och irritation, medan bakteriell vaginos ger tunnare, gråvit flytning och en fiskliknande lukt. Symtomen kan dock likna varandra, och det går även att ha båda samtidigt. Liknande symtom kan också bero på något annat, till exempel en könssjukdom som klamydia eller trikomonas.

Hur behandlas det?

Eftersom orsakerna är olika skiljer sig också behandlingen. Svampinfektion behandlas med svampmedel, antingen som kräm eller vagitorier, som finns receptfritt på apotek, eller som en kapsel att svälja, som kräver recept. Bakteriell vaginos behandlas i stället med läkemedel som hämmar eller dödar bakterier, så kallade antiseptika eller antibiotika, antingen i slidan eller som tabletter. Ett svampmedel hjälper inte mot bakteriell vaginos, och tvärtom. Läkemedlen mot bakteriell vaginos kräver i regel recept, men om en läkare tidigare har konstaterat bakteriell vaginos finns även ett receptfritt läkemedel för dig som är över 18 år. Behandling ges framför allt vid besvärande symtom, under graviditet och inför gynekologiska ingrepp.

På apotek finns även receptfria produkter med mjölksyrabakterier. En del upplever att de lindrar lukten, men de har ingen bevisad effekt på utläkning eller återfall.

Det handlar inte om dålig hygien

Ingen av de två räknas som en könssjukdom, och båda är mycket vanliga. Överdriven tvätt med tvål eller intimprodukter kan tvärtom störa slidans balans och göra besvären värre. Det räcker oftast att tvätta underlivet utvändigt med vatten eller oparfymerad olja.

När besvären kommer tillbaka

För en del blir infektionerna återkommande. Har du svampinfektion minst tre till fyra gånger per år brukar det kallas återkommande svampinfektion. Även bakteriell vaginos kommer ofta tillbaka. Fler än tre av tio får besvären igen efter behandling, och ibland behöver behandlingen upprepas flera gånger.

Alla svampinfektioner orsakas inte av samma svamp. De flesta beror på Candida albicans, som brukar svara bra på vanliga svampmedel. Men vissa andra Candida-arter är mindre känsliga för de vanliga preparaten, och då kan man behandla gång på gång utan att bli av med besvären.

Om besvären återkommer är det därför ingen bra idé att fortsätta behandla på egen hand. Det är också vanligt att man tror att det är svamp när det i själva verket är något annat, och då hjälper inte receptfria svampmedel. En undersökning med provtagning ger besked om vad det faktiskt är. Då kan man också titta på bakomliggande orsaker och ta fram en behandlingsplan som håller på längre sikt, till exempel en förlängd eller förebyggande behandling.

‍

Sök vård om:

• du är osäker på vad det är
• du är gravid
• du har en ny partner eller kan ha fått en könssjukdom
• flytningarna är blodiga, gulgröna eller luktar annorlunda än vanligt
• besvären inte går över efter behandling
• infektionerna ofta kommer tillbaka, till exempel om du har haft svampbesvär mer än två gånger på ett halvår

‍

‍